Allt va så mycket bättre 2011. Jag va mig själv då, för den jag är nu känns knappast som mig längre.. Jag har "förlorat" dom som jag umgicks med förra sommaren och dom som även gjorde mitt liv mycket ljusare. Kärlek till dom. Ni förändrade verkligen mig till det bättre, ni fick mig att inse vad som verkligen är lycka och ni fick mig att bli den lyckligaste personen i världen. Jag var kanske fulare då, hatade mig själv mer och allt sånt, men det spelade ingen roll när jag ändå var som lyckligast. Jag skulle göra vad som helst för att allt skulle bli så igen, att vi skulle ha våra dagar som förut, våra kvällar, alla våra minnen, bara kunna träffa er alla samtidigt igen utan att något känns stelt eller är knas. Men det är så sjukt synd att det aldrig kommer bli så mer.. Så bara så ni vet, tack för att ni gjorde mitt liv till det bästa för 1 år sen, det satte verkligen sina spår på ett positivt sätt ❤ Alltså, just nu är jag verkligen nere på botten.. Det är inget nytt, utan det har varit såhär i stort sett hela året. Gymnastiken har ändå varit något som har hjälpt mig sjukt mycket med mig själv, har börjat tro på mig själv mer och att bara få komma till hallen varje träning, träffa dom personerna som är som en andra familj och bara få köra järnet är en så otroligt awesome känsla. Så i höst ska jag bli ännu bättre och satsa ännu lite mer. Mitt år som 14 har sugit sjukt mycket, och jag förväntar mig inte direkt att det blir bättre. Men när jag fyller 15, så ska mitt år rocka fett mycket, ska vända det negativa helt på något sätt. Var bara tvungen att skriva det här .. Puss